Julavslutning del 2

Trött idag. Kom hem och somnade på soffan.

Nu är det lov ett par veckor. Har en planering som ska göras men det blir ett senare bekymmer.

Jag är ur fas

Jag hörde Robert Gustavsson berätta om att arbeta så hårt att man inte orkar med mer.

Jag har gjort det en gång, då jobbade jag i Karlskoga och hade en annan form av arbete. 
Nu känns det som att jag är på väg igen, enligt Robert Gustavsson så var det viktigt att man gjorde något fysiskt när man kände så här. Något som väger upp den psykiska mattheten. 
Detta för att kroppen är i obalans. Men jag orkar inte, jag har 266 betyg som ska vara satta i morgon midnatt. Vad gör jag? Jo jag lägger mig på soffan och sover.

Och i morgon är det torsdag, ångest-torsdag som jag döpt det till. Dagen då jag inte har mer än 10 minuter mellan lektionerna.
Men jag löser det väl. Det måste jag.

Måste sluta gnälla också!


Att aldrig få känna att man duger till.

Jag har ett jobb som sliter mig i två delar. Å ena sidan så fullkomligt älskar jag det, få känna sig behövd och elever som uppskattar det jobb jag lägger ner.

Till den andra sidan. Att aldrig få känna att man räcker till. Att få mejl efter mejl som man förväntas kunna besvara. Att få knäppar på näsan där det påstås att jag inte gör nog.

Jag har ju också fått det bekräftat eftersom jag inte tillhör de lärare som anses vara särskilt skickliga. Det hade jag i och för sig på känn men det brinner ändå i själen.

Jag vet inte riktigt... vem tackar mig när jag dör. Förhoppningsvis gör jag avtryck hos någon elev...

Kommer jag ge mig? Det säger jag varje vecka. En vecka kommer det säkert att komma ett definitivt ja. Det är jobbigt att aldrig vara god nog, aldrig göra det bra.
För hur vi än vrider och vänder så är det alltid lärarnas fel.