Lördag.

Sitter helt ensam ute på altanen. Läser (äntligen) 438 dagar och dricker kaffe. Det är alldeles tyst och rofyllt än så länge.





Jag känner mig väldigt lugn i kroppen nu, tänk att det ska ta två veckor att få stressen att lämna kroppen.
För två veckor sedan gifte jag mig med den där mannen som betyder mest. 

Han ligger utslagen i sängen med migrän. Lider så med honom. Igår kom grannarna över med gratulationer och en superfin blomma. 

Sommarlovsmotionen går bra. Två hela veckor har vi skrapat ihop, jag och min parhäst. Helgerna vilar vi .

På återseende.



Kommentera här: