Åh... Jag örker inte...

Känner mig oerhört provocerad av skitgrejer just nu.


Det florerar en status på Facebook som uppmanar folk att dela vidare. Det handlar om att de vill att skolan ska lära barn att det är okej att vara annorlunda.

Det är klart som tusan att det är okej att vara annorlunda och framförallt att vara sig själv.
Statusen mynnar ut i att även barn med diagnoser bara vill vara omtyckta och accepterade.

Ja det är klart att skolan ska kämpa efter alla människors lika rätt och värde. Men är det inte föräldrarna som ska ta den rollen? Att försöka lära sina barn att vi alla behövs och fyller en funktion i det samhället vi lever i. Varför ligger den uppgiften på mig som arbetar i skolan? 

Nästa grej är det här med att tjocka kroppar är bra kroppar. Ja det är också klart, men om min tjocka kropp mår dåligt över att vara tjock så borde det vara okej att försöka göra något åt det. Näe då ska jag ha någon form av dåligt samvete för att jag försöker gå ner i vikt. Att jag som förebild för unga tjejer bidrar till någon form av vikthets.

Vilken form av förebild är jag om jag fortsätter att vara tjock, ha en blodsockerkurva som åker berg och dalbana, Det leder kanske i sin tur till synnedsättning eller ev. blindhet eller mista en kroppsdel i amputation...

Skönt att få gnälla av sig lite....

Var den du vill vara, Det mår du bäst av.

Kommentera här: