Min vapendragare är borta...

I fredags kom dagen då jag fick säga farväl för alltid till min älskade Toulouse eller Losan som var namnet till vardags.

Hon har funnits vid min sida i 19 år.
1600 kronor kostade Vetrinären inklusive separat kremering. Hon kommer få sin plats mitt emot Roffe som vi fick ta bort förra året.

För första gången i hela mitt liv så är mitt hem helt djurlöst.

Ni fattas mig ❤❤❤

Söndag

Veckorna tickar på och en halv termin har gått.
Jag har fuskat på tok för mycket den senaste tiden och vågen börjar peka uppåt igen.

Så idag har jag varit superduktig. Vi var o handlade grejer till veckans middagar...
Vi äter ju libral lchf så det är ju så lätt att hitta alternativ till middagarna.

Idag blev det Blomkålsris med fläskfilé och sås. Det blev 5 portioner av blomkålshuvudet. In i frysen med resten bara 😆

Livet

En del pratar om kvinnors lott i livet. Jo jag har alltid varit medveten om vad det betyder men för det mesta har jag bara tryckt undan det.

Jag har kommit till en tid i livet då jag faktiskt är ganska nöjd med mig själv. Ni vet... från ålder 13-20 (ungefär) så gick mycket ut på vad andra tycker om en. Åldern som följde därefter var mer mogen, man visste om att man dög åt folk, dög man inte kunde de minsann fara dit pepparn växer.

Nu duger jag åt mig själv. 38 år tog det att komma hit... att duga åt sig själv.

Till er unga vill jag säga. Du är bra, fin och fantastisk... lev livet, och fortsätt vara det bästa du kan. Om 25 år kommer du att tycka om dig själv.